French Painter, 1854-1894.French painter and engraver. In 1871, after working briefly as a lawyers clerk, he entered the studio of Isidore Pils at the Ecole des Beaux-Arts. When Pils died in 1875 Henri Lehmann took over the studio and Goeneutte left, moving to Montmartre. There he met Auguste Renoir, for whom he often modelled, and Marcellin Desboutin, who inspired his interest in engraving, etching and drypoint. Although Goeneutte was associated with Manet, Degas and Renoir, and his work was influenced by them, for instance in the informality of his compositions, he never exhibited with the Impressionist group, preferring instead the official Salons. Every year from 1876 he exhibited several works in the Paris Salon, such as Boulevard de Clichy under Snow (1876; London, Tate). He visited London in 1880, Rotterdam in 1887 and Venice in 1890.   Related Paintings of Norbert Goeneutte :. | Francis I of France | Charity of Saint Elladius of Toledo | Joseph in Egypt | undated Late 18th-Century | Astraea Leaving the earth |
Related Artists:
Alden J Weir
1852-1919 Painter, printmaker and teacher, son of (1) Robert Walter Weir. His art education began in the studio of his father. There he and his half-brother (2) John Ferguson Weir acquired an appreciation for the Old Masters, particularly of the Italian Renaissance and of the 17th-century Dutch schools. While Weir pursued in his art a course very different from that of his father and half-brother, his personality as well as his artistic attitudes were shaped by them. In the winters of 1870-71 and 1871-2, he continued his studies at the National Academy of Design in New York, where his instructor was Lemuel Wilmarth (1835-1918).
POUSSIN, Nicolas
French Baroque Era Painter, 1594-1665 French painter and draughtsman, active in Italy. His supreme achievement as a painter lies in his unrivalled but hard-won capacity to subordinate dramatic narrative and the expression of extreme states of human passions to the formal harmony of designs based on the beauty and precision of abstract forms. The development of his art towards this end was focused on the search for a point of equilibrium and synthesis between the forces of the Classical and the Baroque around which most critical debate in Rome was concentrated during the 1630s. Poussin did not aspire to the classicism of Raphael's idealized human forms or Michelangelo's re-embodiment of the physical splendours of the antique world, nor did he attempt to vie with the bravura and energy of Annibale Carracci's treatment of Classical mythology in the Galleria of the Palazzo Farnese in Rome. Equally he was not concerned with the illusionistic effects and heightened emotionalism of Baroque artists such as Pietro da Cortona and Lanfranco. He was concerned above all with interpreting his subject-matter, whether Classical or religious, and telling a story with the greatest possible concentration of emotional response,
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.